Loke
Jaa vad hände med honom??
Allt började nog redan för över ett år sedan, ungefär i samma veva som jag byte stall, så vart han halt så han vilade hur länge som helst, sen vart han bättre, reagerade inte direkt på böjprov så vi började rida igång och det höll väl ett tag, sen åkte han på en riktigt långdragen hovböld och stod på box 1 månad innan den ville komma ut ( gick inte att skära ut tyvärr)
Och vår fantastiskt tur fortsatte efter det och det gick bara ut för, han kändes inte helt okej, utan det var nåt som spökade, så han fick en hel del laserbehandlingar som gjorde att felet bara visade sig mer och mer, tillslut kände jag att jag ville åka och kolla upp honom så då for vi iväg ner till Husaby hästklinik den 2 Juli 2014 (har jag för mig det var :P) och där gjordes en hel del undersökningar innan det sedan visade sig på röntgen att han hade Kraftig Artros i både hovleder och kronleder fram, så det fanns tyvärr inget vi kunde göra för honom, han vart utdömd!
Vi åkte hem igen och jag förberedde mig så gott det gick för det som skulle komma :( vi skrittade ut under tiden bara för att han skulle tycka livet var roligt, den 24 Juli 2014 fick han springa vidare till Trapalandas evigt gröna ängar, det är det värsta jag någonsin varit med om och absolut inget jag önskar min värsta fiende!
Att leda ut ens bästa vän för sista gången genom stalldörren och se han falla ner till marken med en duns och kroppsreflexer är nog den värsta jag sett :(
Jag föll ihop bredvid honom med tårarna forsandes och strök över hans kropp tills han tog sitt sista andetag, att se sin bästa vän dö framför ens ögon är hemskt, men samtidigt i samma stund som jag såg att livet försvann från hans ögon fick jag en lättnadskänsla, som om all smärta och tygnd bara släppte och han var fri!
Jag hoppas den känslan var ett svar på att han är på ett bättre ställe utan smärta och att han väntar
Tills den dagen vi syns igen
Vila i frid
Loke
11/8 2000 - 24/7 2014
Allt började nog redan för över ett år sedan, ungefär i samma veva som jag byte stall, så vart han halt så han vilade hur länge som helst, sen vart han bättre, reagerade inte direkt på böjprov så vi började rida igång och det höll väl ett tag, sen åkte han på en riktigt långdragen hovböld och stod på box 1 månad innan den ville komma ut ( gick inte att skära ut tyvärr)
Och vår fantastiskt tur fortsatte efter det och det gick bara ut för, han kändes inte helt okej, utan det var nåt som spökade, så han fick en hel del laserbehandlingar som gjorde att felet bara visade sig mer och mer, tillslut kände jag att jag ville åka och kolla upp honom så då for vi iväg ner till Husaby hästklinik den 2 Juli 2014 (har jag för mig det var :P) och där gjordes en hel del undersökningar innan det sedan visade sig på röntgen att han hade Kraftig Artros i både hovleder och kronleder fram, så det fanns tyvärr inget vi kunde göra för honom, han vart utdömd!
Vi åkte hem igen och jag förberedde mig så gott det gick för det som skulle komma :( vi skrittade ut under tiden bara för att han skulle tycka livet var roligt, den 24 Juli 2014 fick han springa vidare till Trapalandas evigt gröna ängar, det är det värsta jag någonsin varit med om och absolut inget jag önskar min värsta fiende!
Att leda ut ens bästa vän för sista gången genom stalldörren och se han falla ner till marken med en duns och kroppsreflexer är nog den värsta jag sett :(
Jag föll ihop bredvid honom med tårarna forsandes och strök över hans kropp tills han tog sitt sista andetag, att se sin bästa vän dö framför ens ögon är hemskt, men samtidigt i samma stund som jag såg att livet försvann från hans ögon fick jag en lättnadskänsla, som om all smärta och tygnd bara släppte och han var fri!
Jag hoppas den känslan var ett svar på att han är på ett bättre ställe utan smärta och att han väntar
Tills den dagen vi syns igen
Vila i frid
Loke
11/8 2000 - 24/7 2014
Bilden ovan är från dagen innan han fick somna in, vår sista ridtur <3
Kommentarer
Postat av: Isabelle Johansson
Bästa Loke <3
Svar:
Camilla
Postat av: Angelica Karlsson & Jalonen
Usch vad hemskt! Vill inte veta smärtan med att förlora sin vän.. R.I.P. <3
Svar:
Camilla
Trackback
